Kristin i Marbella

Helt ärligt nu... Kristin har hemlängtan..
Även om jag har folk omkring mig känner jag mig väldigt ensam.. Jag vill ha mina nära omkring mig.. Jag vill ha mina vänner en trappa upp där man vet att det alltid finns någon som man kan prata med och umgås med.. Här har jag ingen som jag kan riktigt prata med, och ni som känner mig vet att jag inte gillar så mycket att skriva om saker man vill få ut ur kroppen, jag vill prata om det.. Ringa här i från kostar skjortan och lite till, och just nu har jag inte råd med det.. och dessutom vet ni inte hur läget ligger till riktigt och vet inte riktigt villka jag pratar om och vad jag pratar om, så det gör som ingen skillnad... och visst, jag pratar med Jeaninne, men det är inte lika lätt att uttrycka sig på engelska som svenska, så jag får inte riktigt ut allt..

I morgon måste jag ringa till Daniel och säga att ja inte vill ha rumet..
Putte trodde inte att det skulle vara några problem att hitta ett rum, och alla mina svenska vänner hjälper mig att leta..

Så min dag.. Klev ur sängen kl 12.30 och gick till jobbet kl 13.. Jag vaknade kl 10, men det var så kallt i lägenheten så jag ville inte kliva upp bara.. Dessutom skulle jag jobba lunchen med Marcel, så jag hade inte så stor lust att gå till jobbet.. Aja, gick dit och började jobba.. Gick väl ok, men marcel är lite väl hård mot mig, vet inte om det är en respekt grej han håller på med.. Vi hade sjukt mycket att göra under lunchen och när det lugnade ner sig började vi förbereda saker... Jag skulle tydligen göra soppan inför morgondagen, så jag frågade marcel vad han ville att den skulle smaka, kolla vad som finns i kylen och ingen tomatsoppa... Okej sa jag, men jag vet inte riktigt vad jag vågar ta och inte.. Då säger han grönsakerna han vill ha på spanska och jag hann inte riktigt med eftersom jag inte kan dem så bra.. Då får jag en utskällning för att jag inte har lärt mig alla spanska grönsaker på två veckor och att jag pluggar på för dåligt hemma. Visst vill jag lära mig dem, men jag känner inte för att hela tiden tänka på saker som har med jobbet att göra.. Jag kan inte komma hem kl 01.00 på natten, läsa igenom mitt papper om grönsaker 15 gånger, gå och lägga mig, vakna och läsa igenom det 15 gånger till.. Sen gå till jobbet.. Lite liv vill jag nog ha oxå..
aja, skit samma.. Jag var redan irriterad på honom på allt han tjatade på under lunchen eftersom han itne kan visa hur han vill ha saker utan tar förgivet att jag kan och vet allt.. Sen frågade han om jag över huvudtaget lärt mig göra soppa i skolan och om jag visste vad en soppa var för något, SJUKT ONÖDIGT!!! Där krossade han linjen på vad jag tål och inte.. Kristin är nu SJUKT förbannad...  Sen när jag står och skalar de jävla potatisarna som jag ska göra soppa på frågar han med sin snälla röst om allt är okej, Jag lägger ner potatisjäveln och säger; Nä, de e faktiskt inte okej, Jag pallar inte med att du pressar mig så mycket hela tiden, att du tjatar och att du begär att jag ska läsa dina tankar.... Sen började jag grina.. Lipsill som jag är.. Men jag pallar inte att bli nertryckt hela tiden, jag har redan så sjukt dåligt självförtroende i köket så det krävs inte så mycket för att jag ska balla ur och tycka att jag är världens värdelösaste och inte kan något. Marcel tar mig åt sidan och ber om ursäkt och säger att han bara vill lära mig och vill att jag ska bli duktigare.. JAg berättade för honom att jag aldrig blivit behandlad på detta sättet i ett kök och att han måste lugna ner sig och tänka på vad han säger och hur han säger det.. Detta sättet var det jag lärde mig på, så det är de sättet som jag kan, jag kan inte lära dig om du inte vill lära dig, Du måste läsa på mer hemma och de nästkommande dagarna som vi gör soppa ska du göra minst 4 olika och vi ska ha de på menyn. kolla upp recept och visa att det är detta du vill säger han till mig. Jag är väldigt ambiskös eller hur de nu stavas och jag vill lära mig, men jag kan inte ta in saker när man hela tiden blir nertryckt i dyngan och aldrig får berömm..
 Tillsist iaf så va vi okej sams, men jag känner fortfarande att han tog lite av min arbetssglädje och min gnista för matlagning. Sen fick jag gå på rast i 3 timmar...

Gick till fiket och där satt Putte vid en dator, Jenny jobbade, så jag berättade för henne om dagen och hon var ett bra stöd. Gick med Ewa-Maria och kollade på hennes nya lägenhet, liten men mysig och hemtrevlig. förhoppningsvis kan jag flytta in där om en månad.. Om jag inte hittat ett rum som jag trivs med..
Gick hem och bytte om och förbi fiket igen.. Sen till jobbet med uppgivna steg.. Det har aldrig tagit så lång tid att gå dit någon gång.. Tack och lov var marcel inte där, men Jeaninne och vi satte igång och jobbade, lagomt med folk och vi slutade 23.30..
Så nu har jag skickat lite mail och skrivit detta, så nu ska jag sova för i morgon ska jag på banken och skaffa ett konto så jag kan betala hyran till tina och för mitt snus!

är inte detta världens underbaraste syn för en snusare?! :p 20 dosor, BARA TILL MIG!!! hehe
Säger hon som skulle sluta snusa i spanien, meeen, skit samma, man lever bara en gång..

väder, kall blåst och lite solsken, men inte shortsvärme...