Kristin i Marbella

Idag har jag en jobbig dag, en sån tung dag som man aldrig vill ha..
 
Igår var dödsannonserna för Shira, Alexander och Fredrik i tidningen. Det gjorde så otroligt ont att läsa dem. Så Ont.
Föresten, kan ingen hitta på ett bättre ord än dödsannonser? Det låter så otroligt hemskt. 

Jag tror att allt sker med en mening, men jag kan inte förstå varför just dessa tre skulle ryckas ur sina unga liv just nu.
Men som en vän sa att de kanske blir skonade för något.. Vad som hellst. Det kanske var ett bättre sätt för dem att detta skedde nu än att de plågas av en ond sjukdom om 10 år, men samtidigt så hade jag hellre sett att de levt med oss längre och att ingen hade behövat plågats av något.

I den 23 September 2007 förlorade jag min vän Jonas Nilsson i en bilolycka.

Den 16 November 2008 Förlorade jag två vänner som jag känt väldigt länge, men inte haft så mycket kontakt med på slutet, men de betyder inte att jag inte brydde mig om dem. Sanna vänner behöver man inte prata med varje dag, för man vet att man har varann ändå.  
Fredrik Nyman och Alexander Larsson.

Jag och Alexander hade precis börjat maila till varann igen nu i oktober och vi bestämde att vi skulle träffas när jag kom hem. Jag kom till sverige den 18 november och fick veta om olyckan den 17, dagen efter. En gemensam kompis till oss hade träffat Alex några dagar innan olyckan och då hade han sagt att de skulle bli så kul att jag skulle komma hem så vi fick ses igen eftersom det var så länge sen sist...
Mitt hjärta gick i bitar.
Även hade jag sett fram emot sjukt mycket att träffas när jag kom hem. Men....

Varför rycks våra vänner ifrån oss när vi är i denna ålder?
Varför tar vi inte lärdom av varandras olycka och lär oss något av det?
Att något så tragiskt som detta händer ska behöva sätta skräck i skallen på en så man kör bli mer lungt, att man ser sig för när man går över vägen, att man är mer försiktig...
Visst ska man inte behöva vara rädd att leva och lite utmaningar ska man ha,
men man behöver inte leka med sitt liv.
Vi har bara ett och det är klart att det ska levas fullt ut.
MEN, om något händer när man är i den åldern som vi är i nu,
har man då fått leva sitt liv fullt ut?

Så alla mina vänner,
jag BER er att KÖRA försiktigt,
Att TA DET LUGNT!
Ta väl hand om er.
Och det viktigaste
Ta hand om varandra!

Jag har varit vid olycksplatsen och tänt ljus, jag har gråtit floder. Jag har pratat med vänner om olyckan,  jag har  fått höra massa olika historier om hur det gick till.
Snälla! Sluta speculera för de som har hänt har hänt. Jag struntar i vem det var som körde, om de hade sommardäck eller vinterdäck. Det var en olycka, och tyvärr så händer olyckor väldigt lätt...

"Ibland liksom hejdar sig tiden
ett slag och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer."